Funderingar
När jag växte upp och ville veta hur något fungerade eller hur man skulle göra med något, så frågade jag alltid mina föräldrar eller någon annan äldre. De visste allt och jag behövde bara fråga dem så berättade de för mig hur saker fungerade och lärde mig saker. Om de inte kunde svara på min fråga så kunde de hitta på för det var de som visste mest och det de sa det var sanningen. Jag såg verkligen upp till de som var äldre än mig och som kunde sådana saker. Som min mamma som visste allt om mat och blommor och sånt, ville jag veta nåt om sånt så kunde jag fråga henne. Pappa kunde saker om bilar och skogen och hus och sånt och upplyste mig om sånt. Ville jag veta nåt om politik och krig och liknande så fanns min storebror till förfogande och berättade saker. I princip allt jag ville veta om kunde de berätta för mig och det gjorde att jag såg upp till dom.
Nu för tiden så behöver barnen som växer upp inte fråga någon vuxen eller äldre om sådana saker som de vill lära sig om. Det enda de behöver göra är att slå på sin dator eller möjligtvis sin mobil och gå in på någon sökmotor på det allvetande Internet och sedan kan de söka upp och lära sig om vad som helst. De behöver inte fråga någon alls. Om de, liksom jag när jag var liten, funderade över varför det kryllar av myggor och vad de gör när de sticker en i armen, så kan de googla sig fram till ett svar på det. De frågar det allvetande Internet. Jag hade inget Internet att fråga så jag frågade pappa. På det mest minnesvärda sättet i mitt liv visade han mig hur myggorna fungerade genom att sträcka fram sin arm och låta en mygga landa på den. Medan jag såg på myggan så stack den pappas arm och jag såg hur den fylldes med blod. När den var full så flög den iväg, svajande av den tunga vikten av allt blod. Det glömmer jag aldrig.
Men nu för tiden finns Internet, och det får fungera som informationskälla för allt man vill lära sig om. Så fungerar det för mig numera också. Vill jag veta något nu så söker jag på Internet. Men ibland ringer jag ändå till mamma och pappa och frågar om något, de vet ju ändå alltid bäst. Om man inte behöver fråga någon äldre om något utan kan lära sig allt själv så har man inga äldre att se upp till längre. Jag tror att barnen behöver vuxna att se upp till så de får respekt för de äldre. Det är viktigt.
Nu för tiden så behöver barnen som växer upp inte fråga någon vuxen eller äldre om sådana saker som de vill lära sig om. Det enda de behöver göra är att slå på sin dator eller möjligtvis sin mobil och gå in på någon sökmotor på det allvetande Internet och sedan kan de söka upp och lära sig om vad som helst. De behöver inte fråga någon alls. Om de, liksom jag när jag var liten, funderade över varför det kryllar av myggor och vad de gör när de sticker en i armen, så kan de googla sig fram till ett svar på det. De frågar det allvetande Internet. Jag hade inget Internet att fråga så jag frågade pappa. På det mest minnesvärda sättet i mitt liv visade han mig hur myggorna fungerade genom att sträcka fram sin arm och låta en mygga landa på den. Medan jag såg på myggan så stack den pappas arm och jag såg hur den fylldes med blod. När den var full så flög den iväg, svajande av den tunga vikten av allt blod. Det glömmer jag aldrig.
Men nu för tiden finns Internet, och det får fungera som informationskälla för allt man vill lära sig om. Så fungerar det för mig numera också. Vill jag veta något nu så söker jag på Internet. Men ibland ringer jag ändå till mamma och pappa och frågar om något, de vet ju ändå alltid bäst. Om man inte behöver fråga någon äldre om något utan kan lära sig allt själv så har man inga äldre att se upp till längre. Jag tror att barnen behöver vuxna att se upp till så de får respekt för de äldre. Det är viktigt.
Kommentarer
Trackback